Beräkning av luftflöde

Beräkning av den luftmängd som krävs för att kylningen ska bli tillräckligt effektiv
För att kunna välja rätt fläkt och beräkna den luftmängd som krävs för att kylningen ska bli tillräckligt effektiv är det viktigt att göra en bedömning av hur mycket värme som alstras i en elektronikkonstruktion. Konstruktionens effektförbrukning kan användas vid beräkningen eftersom den omvandlas till värme. Det luftflöde som en fläkt måste generera bestäms av dels den mängd värme som en konstruktion avger och dels den ökning av den kylande luftströmmen som krävs för att förhindra att temperaturen stiger i en konstruktion. Den maximalt tillåtna temperaturen (Δ;T) bestäms som regel av hur temperaturkänsliga komponenterna är. ΔT = 5K betyder det att det genomsnittliga luftflöde som avges från en konstruktion bara får vara 5 grader varmare än den omgivande temperaturen. För att kylningen ska bli så effektiv krävs som regel ett stort luftflöde. Ett lägre luftflöde kan vara tillräckligt om en större temperaturskillnad kan accepteras (t ex ΔT = 20K)

För att beräkna hur mycket av en viss given förlusteffekt som måste transporteras bort med ett luftflöde kan följande förenklade formel användas: V = (3,0 x Pf) / (T2 - T1)

V = Luftmängd i m3/h
Pf = Förlusteffekt i W
T1 = Maximal omgivningstemperatur i °C
T2 = Maximal tillåten temperatur i °C

Förutom luftmängden är det också viktigt att ta hänsyn till en fläkts tryckuppbyggande förmåga. Om en konstruktion är öppen så att luft kan strömma över komponenter utan hinder räcker det med en fläkt som har liten tryckuppbyggande förmåga (s k mottryck). Om luften däremot skall passera hinder, krökar, filter, kanaler och dylikt krävs det en fläkt som kan bygga upp ett högre mottryck. Beroende på applikation och en elektronikkonstruktions utformning krävs det därför fläktar med olika mottryck. Fläktar redovisas alltid med mottrycket som funktion av luftflödet.